TV-produktion

Kaggeholms folkhögskola erbjuder två utbildningar inom ämnet media, en inom TV-produktion och en journalistutbildning. Båda är tvååriga och yrkesutbildningar.

Media på Kaggeholm handlar om journalistik i teori och praktik. Vi vill ligga så nära verkligheten som möjligt med studier som förankras i praktiska projekt.  Vi lägger stor vikt vid medieetiken och under grundåret läser vi även retorik, juridik och livsåskådning.

Följ journalisternas praktik dag för dag

2010-02-19

Nu är det dags för de som går första året på journalistutbildningen att ge sig ut på två veckor lång praktik.

Ida Krasse praktiserar på dagstidningen Barometern.

Jag har gått lite drygt en termin på journalistlinjen här på Kaggeholm och nu är det dags för den första praktikperioden, vilken jag ser fram emot med skräckblandad förtjusning. I ärlighetens namn vet jag i detta nu inte vad jag kommer att få göra under mina två veckor på Barometern. Hänga över axeln på någon? Skriva notiser? Koka kaffe? Eller kanske världens grävjobb? Vem vet?

Jag kommer att hålla er uppdaterade här på hemsidan.

Önska mig lycka till!

Ida

Fredag 19 februari
Så var den sista dagboks-dagen kommen. Nästa vecka ser jag fram emot att följa Isabels tankar om hennes praktik på Norrköpings tidningar.

Min fredag började med rena rama sovmorgonen. De andra dagarna har jag gått upp runt sex och idag kunde jag sova ut till strax efter sju. Jag blev hämtad av fotografen Lars Johansson vid tjugo i nio för att sedan åka och intervjua bonden Kerstin Persson som även hon bor på Öland.

Vid niotiden var vi framme hemma hos Kerstin och vi gjorde intervjun över en kopp kaffe i hennes kök. Det märks verkligen att man är på landet när man hittar hö under strumporna... Hur som helst blev det en trevlig intervju och även fast det var ganska tuffa frågor om jämställdheten och kvinnoförtrycket som till viss del finns i den bransch som hon befinner sig i, så svarade hon på allt. Kändes kul och jag har ett par skitbra citat att använda.

Resten av dagen har faktiskt lunkat på i måttlig takt. Jag bandade intervjun och passade på att skriva ut den. Nu när jag börjat med artikeln kommer den att gå relativt snabbt att skriva ihop och vara lätt att få att stämma överens med det hon faktiskt sa.
Jag tycker fortfarande att det är svårt att få med allt korrekt när jag bara antecknar för hand, men det här systemet är för tidskrävande för att hålla i längden. Så jag måste öva upp det. Utöver detta jobb har jag skrivit en notis och rekat inför en annan.

Sedan onsdagens tidning har jag haft med en artikel om dagen, i dagens publicerades väderartikeln som jag berättade om tidigare. Jag hoppas att jag kan hålla den standarden perioden ut, men än så länge ser det bara ut som att jag får med en notis i morgondagens tidning. De kanske behåller hotellintervjun till ett senare nummer...

I kväll är det bio som gäller nu när min kärlek äntligen kommer ner och gör mig sällskap. Hans pappa ska skriva en recension av Martin Scorseses nya film Shotters Island och vi är bara hans bihang. Det blir trevligt!

Trevlig helg och simma lugnt!

//Ida

Torsdag 18 februari
Det är helt otroligt hur fort tiden går. Nu är det torsdag kväll och jag har redan gått fyra av mina tio dagar som praktikant på Barometern. Det går knappt att förstå. Samtidigt som man säger att tiden går fort när man roligt, vilket säger mycket om hur jag trivs, så vill jag få den att sakta ner. Jag har lärt mig väldig mycket på dessa fyra dagar och jag skulle hemskt vara här längre.

Idag fick jag till slut gjort det jobb jag blev tilldelad i måndags men som på grund av sjukdom skjutits upp. Ett ungt par i Kalmar har tagit över en hotellverksamhet mitt i stan och det skulle rapporteras till allmänheten.
Det var en trevlig intervju att göra och av en ren slump var den tidigare ägaren där, vilket gjorde att jag fick en bra scen att börja med. Antar att slumpen har ganska stor inverkan i journalistik många gånger.

Även i dagens tidning var en av bilderna till min artikel puff på framsidan så det känns mycket kul. Även om det inte säger så mycket om min text så kanske det gör så att folk får för sig att läsa den... Förhoppningsvis.

Morgondagens uppgift blir den största hittills. Då ska jag ut till en bondgård här på Öland för att intervjua en kvinnlig mjölkbonde. Tidningen har en artikelserie som heter Jord&skog och jag ska göra ett uppslag i den serien som handlar om att kvinnor ofta försvinner i statistiken som inom "de gröna näringarna", dvs. jord- och skogsbruk. Väldigt intressant!

Men det innebär att jag ska göra ett porträtt på henne, en faktabaserad artikel om den rapport som har fått fram de siffrorna och faktarutor m.m.

Stort ansvar = Läskigt = Kul

//Ida

 

Onsdag 17 februari
Så var det gjort! Artikeln blev nästan en helsida i dagens Barometern! Känner mig mycket,
mycket stolt och har firat den första publiceringen i en riktig tidning med pojkvännens
föräldrar, som jag bor hos, ikväll.

Det har varit en bra dag idag, när jag klev in på redaktionen var det första jag gjorde att
grabba tag i en tidning och fick då se att de hade puffat för min artikel på framsidan.
Fortsatt hade jag fått ett jobb lagt på min användare redan innan jag kom dit så det
stack jag och en av fotograferna iväg och gjorde direkt på morgonen.

Det är som sagt inga jätteutmaningar jag får lagda på mitt bord. Huvudsaken är dock
att jag skrev klart både den grejen som, tack vare många fina bilder, troligtvis får stor
plats i morgondagens edition. Och en artikel till. Jag uppfyllde alltså min målsättning med
dagen. Den andra artikeln handlade om vinterkylan - mycket E-nytt-vibbar där för mig.
Jag fick dock tag i Pererik Åberg, meteorologen från SVT som har gjort en extreme makeover
på sistone - klippt av lockarna, bytt glasögon mot linser, ni vet vem. Den kontakten tog
jag på eget initiativ och han har dessutom bott i Kalmar så det var kul att få till.

Ikväll ska jag bara njuta av dessa framsteg så att jag kan lämna de helt bakom mig
imorgon och fortsätta att kämpa för att rappa upp mitt skrivande.

//Ida

Tisdag 16 februari
Så har andra dagen på Barometern, eller Barran som tidningen kallas, börjat, fortlöpt och tagit slut.
Resultatet är troligtvis en publicering av min första artikel i morgondagens nummer. Intervjun med
militären, tillika fartygschefen Håkan Nilsson som jag skrev om igår. Kanske inte den mest upphetsande
läsningen, men jag är stolt. Blir det min första publicering kommer jag att klippa ut den, rama in och
hänga på väl valt ställe hemma... Eller kommer jag?

Än så länge har jag inte lämnat byggnaden på jobb, dagens intervju gjordes per telefon då Håkan, som
den sjöman han är, var till sjöss. Jag hade dock ytterligare en intervju inbokad, skulle till och med ha
fått med mig en egen fotograf. Men hon som jag skulle skriva om blev sjuk och ringde för att skjuta upp.
Nu blir den inte av förrän tidigast på torsdag, vilket är synd.

Att praktisera har hittills för mig inneburit att få uppgifter tilldelade till mig av nyhetschefen och sedan
att lösa de efter egen förmåga. På gott och ont (mest gott förstås) så har man själv ett väldigt stort
ansvar för att få uppgifterna gjorda på bästa sätt. Självklart är det inga oerhört komplicerade grejer,
det är trots allt bara min andra dag. Prestationsångesten är hög!

Som tur är har jag en nära bekant på tidningen, med det bästa språk jag någonsin både läst och hört, så
jag smet till honom med min text innan jag skulle skicka in den. (Med bara några ändringar fick jag godkänt
av honom) Jag vet att min handledare inte heller skulle ha någonting emot att läsa igenom och korra, men
jag vill varken störa, han och alla andra har så mycket att göra, eller framstå som för osäker.
 
Något jag märker att jag verkligen måste jobba på är att jag skriver för långsamt. Jag ältar allt som ska
skrivas ned, ältar i vilken ordning, ältar om vinkeln är tydlig och så vidare.

Mitt huvudmål med morgondagen är därför att tänka på det och försöka rappa upp och bli bättre. Någon
gång måste det ju släppa.
// Ida

Måndag 15 februari
Vaknar av att klockan ringer tio i sex. Har i all oro och nervositet sovit rätt illa så det känns som att det lika gärna kunde vara mitt i natten.
Det är det inte, däremot är det dags för dusch, frukost och sedan resan över Ölandsbron till första dagen på praktiken.
Vid strax efter åtta kliver jag in på Barometerns redaktion och får träffa Gisela Ekblom, personaladministratören som hade givit mig praktikplatsen. En trevlig kvinna som hälsar mig hjärtligt välkommen. Gisela visar sedan mig och Monika, den andra praktikanten som även hon var där för första gången, runt på redaktionen. Än så länge har inte så många kommit. Vi hinner ta en kaffe och få varsin skrivbordsplats.

Vid halv nio är det dags för morgonmöte. Jag får varken med mig penna eller block och tänker att jag nu kommer jag göra bort mig. Men som tur är går mötet relativt smärtfritt förbi. Det påminde väldigt mycket om de möten vi har haft under produktionen av E-nytt med skillnaden att de noggrant gick igenom inte bara dagens utan även lördagens tidning. Några journalister mumlade lite åsikter, men mest pratade nyhetschefen Birgitta Hultman som verkade ha stenkoll på allt som skrivit i bägge upplagorna. Mycket imponerande!

Dagen fortsätter för min del med en genomgång av Newspilot, programmet i vilket de arbetar med alla texter, både de som är under produktion och de färdigställda. Det är ett genialiskt smart program om än inte helt okomplicerat. Det kommer antagligen inte dröja förrän jag klantar till det i något steg, men det råder en gemytlig stämning på redaktionen och jag känner redan att jag inte behöver vara rädd för att be om hjälp. Min handledare är en allmänreporter, Jesper Ericson som verkar riktigt smart och positiv. Efter genomgången av datorprogrammen piper han iväg till nyhetschefen och ett par minuter senare har jag mitt första uppdrag i handen. Jag ska intervjua en man inom försvaret som ska ner och slåss mot pirater utanför Somalias kust.

Okej, kanske inte slåss, men motarbeta de. Jag fick inte tid för intervjun förrän imorgon. Då ska jag även göra ytterligare en intervju samt reka inför ett uppslag som jag troligtvis kommer att få göra längre fram. Här går det undan minsann! Finns ingen tid att oroa sig och jag tror att det är det bästa sättet att lära sig på, känns skitbra!

Får se om jag är lika entusiastisk imorgon...
//Ida